Stan är tom..

Igår hängde jag hemma hos Rebecka a.k.a. Rosen. När jag kom dit stod maten på bordet, så bra borde man ha det varje dag. Sedan var det payback time för Kattis. Jag hjälpte till att skrapa och spackla i hallen, medan Rebeka duttade med penseln. Det syns redan nu att det kommer att bli strålnade fint när det är klart. Rebecka skrattade åt mig och tyckte att jag var alldeles för noggrann, eller nitisk var nog ordet hon använde. Men jag anser att ska det göras, så ska det göras ordentligt från början....
När klockan började närma sig midnatt (efter ett avsnitt av So you think you can dance, cola light och brownies) insåg jag att det var bäst att stanna på Söders höjder. Soffan fungerade utmärkt för mig.


Imorse vaknade jag ganska tidigt av att solen sken rätt i ansiktet på mig. Jag bestämde mig för att gå upp och ta en långpromenad till jobbet. Det var typ det bästa beslutet. Stockholm visade sig från sin absolut bästa sida. Det var helt folktomt överallt.

Inte ens turisterna hade orkat sig ut. För en gångs skull var det möjligt att promenera på Västerlånggatan utan att behöva köra slalomstilen.

Det är verkligen mitt i semestertider. ALLA är borta. Stureplansfolket hänger på Kallis och Tofta i Visby och förortspacket har tagit husvagnen till Falkenbergs kamping. Och jag är kvar i stan, men på fredag börjar min semester! ÄNTLIGEN! Jag längtar!

/Kattis