Efter över en månads längtan var det äntligen dags att få åka till London. Jag hade ju grundat fint på Pride kvällen innan och mådde kasst men var på toppenhumör. Jag och Nadja sågs på centralen och hoppade på flygbussen. Jag skakade som en jordbävning när jag försökte dricka och fick snabbt kurera mig med en hamburgare på flygplatsen.
Vid Stansted hade vi bokat buss till Victoria, det gick supersmidigt och kan rekommenderas
Vi kom hem till Tove och Robin vid 7.30 och svidade om och gick till vårt ställe Sophies på Kings Road. Bilderna är lite skakiga...
Nadja och Tove åt tonfisk och jag åt god caesar och pommes.
På lördagen åt vi frulle i Kensington, jag fick världens godaste omelett. Sedan promenerade vi via Harrods och Harvey Nicks till stan, Tove köpte jättesnygga stövlar på MiuMiu och jag fick köpa schampoo och hårsaker innan det var dags att bege sig till dagens höjdpunkt 1 där vi fick håren fixade.
Efter detta åkte vi hem och gjorde oss iordning för en kväll på stan. Robin fick leka fotograf och tog kort på våra hår innan det var dags att käka middag på ett sydostasiatiskt ställe i närheten. Vi hetsåt för att snabbt komma ut.
Ett kvarter åt höger till Browns (vi kallar det Bruns) som är vårat favvisstripställe. Som enda tjejjer steppade vi in och intog "vår" plats vid scenen. Det var inte samma tjejer som förra gången men vi blev lika kära i en del av dem ändå. Hur kan man hänga i en stång med bara en fot liksom??? Vi blev lite kompisar med DJen som vi önskade låtar av och stod och hade eget disko mellan danserna. Jag var ute och rökte och blev erbjuden jobb av dörrvakten samt raggad på av en investment banker på Merrill Lynch (hur vågar man lämna ut sitt kort på en strippklubb???) Efter otaliga drinkar och en flaska Möet var det dags att dra vidare.
Taxi till Movida på en parallellgata till Regent Street.
På väg fram till snöret på Movida sa Tove att vi kanske måste jobba lite för att komma in här så vi kanske måste ljuga lite. Jag och Tove är ett asabra ljugarpar efter vår Sandhamnkväll för två år sedan så jag stegade fram till tjejen med listan. Killarna innan blev nekade och fick kliva åt sidan. Var tvungen att verka nykter och seriös nu, annars kanske de skulle neka oss också och tjejer är ju inte alltid så schyssta mot tjejer.
Tjejen: Are you on the list?
Jag: Yeah
Tjejen: Under what name?
Jag: Clara, from the Swedish Commerce Chamber
Tjejer: I dont know what that is, is it the three of you?
Jag: Yes
Tjejen till annan kille: Escort these three inside.
OPEN SESAMY - repet lyftes och vi var inne.
Där nere var det grymt stort och en galen stämning, folk satt vid enorma drickbord och dansade på sofforna (detta på ett icke-stureplan-mongo-sätt, stureplansstekarna säljer Situation Sthlm jämfört med de här människorna).
Varje gång nån beställde in fler än två-tre flaskor kom de inburna med tomtebloss så alla skulle se. Vi var ju galet fulla redan nu ( ca 1.45) så vi ville dansa.
Det tar ca 4 minuter innan en blond kille är framme och presenterar sig och frågar vad jag heter och vad jag jobbar med och så. Jag heter Clara, jobbar på svenska handelskammaren som jurist och har bott i London i ett år och ska flytta hem på tisdag.
Plötsligt kommer världens största vakt fram till mig och tar mig jättefint i handen och frågar om jag är intresserad av att följa med till VIP-rummet. Jag svarar ja, men att jag vill ha med mig mina två vänner as well. No problems och än en gång lyfts snöret och två svarta dörrar öppnas. Där inne hinner man knappt se nåt innan en värdinna är framme och frågar vad vi vill dricka. Jag vänder mig om och får sen den här blonda killen slinka in bakom Nadja och Tove och han går raka vägen fram till tjejen och ber om ett bord och en flaska champagne. Vi sätter oss och det kommer in bubbel och jordgubbar och glas. Vi halsar lite och det är uppenbart att karln (Peter, svensk, 35, investment banker) raggar på mig. Nadja och Tove går ut ur vippen och dansar och jag och Peter konsumerar flaska efter flaska och tjötar och dansar, Nadja och Tove kommer för påfyllning ibland. Efter ett tag vill jag också dansa därute och säger till killen att vi går ut dit, ja, han ska ju bara betala notan först. Jag håller på att svimma när jag ser den. £898 - ca 13 000 kronor. Jag hinner tänka en nykter tanke - måste jag maxa mitt mastercard nu? Nej nej, killen signar och tar mig i ena handen och sista flaskan champagne i andra och går ut till de andra där vi röjdansar och har så kul att jag inte kommer ihåg när det var så bra senast. När klockan är 4 måste vi gå hem och killen eskorterar mig ut och ber om mitt nummer- som jag ger honom. Han hoppar in i en taxi och försvinner. Jag ser Tove prata med taxisamordnartjejen och tar en cigg. I nästa sekund håller Tove upp en dörr och ropar att jag ska in här. Jag sitter helt plötsligt i en Maserati med en kille som randomly vill skjutsa oss hem. Det är hans bil och hans initiativ. Vi flyger som vantar, han bränner i 100 längs Londons tomma gator och vips är vi hemma. Han är fransk och säger att han heter Bob - vilket blir Böbb på francois- det visar sig sen att han heter Jan. Och han vill bara skjutsa oss hem - var finns dessa killar (och bilar?) i Stockholm???
Böbb.
Väl hemma vid halv fem däckar Nadja. Jag och Tove sitter uppe och tjötar och jag ringer sånadär samtal ni vet som är anledningen till att det borde finnas alkolås på luren. Helt plötsligt ringer Peter och tycker att vi ska ses och käka nåt. Klockan fem på morgonen, jag står ju med tandborsten i munnen. Bestämmer att vi ska höras imorn- Robin har inte kommit hem än så halv sex däckar jag och Tove i deras säng.
Vid elva vaknar jag och undrar vart jag är. Fulla som fan lullar jag och Tove upp och gör oss iordning för att gå ut och käka frulle. Resten av dagen spenderas på soffan med oändliga mängder vatten och cola light. Vid sex drar vi till the Wellesley och käkar deras grymma burgare. Daniel Craig och Ralph Fiennes har synts till där och och därför vill Tove ta mig dit. Ingen av dem är dock i sikte. Sen hyr vi en konståkningsfilm med Will Ferrell och skrattar så vi gråter innan det är dags att sova (för min del på soffan för andra natten i rad eftersom Nadja snarkar så högt att man får tinnitus - i Hong Kong måste hon få eget rum!!!)
Måndag morgon går T och R till jobbet och jag och Nadja går hela vägen till stan och käkar frulle på Nero innan vi spenderar 1.5 timme och många pengar på Primark. Efter lite annat krafsköp går vi hela vägen hem igen och lämnar det vi köpt (jag fick köpa en ny väska för att få hem allt) och sen strosar vi längs Kings Road och Fulham Road och jag fyndar roliga saker.
På kvällen blir det indiskt och massa snack i soffan medan vi packar.
Mitt nya fina nattlinne som jag är helt kär i £3!!!
Andra saker i London:
- Det hänger massa paparazzis i hooden. Det visar sig att Kylie Minougue bor 250 meter ner för gatan.
- Den stora bakisdagen letar jag och Tove frulleställe och jag pekar lite ner för gatan och föreslår vad jag tycker är en pub. Men nej, det är ett av Londons dyraste restauranger, Roger Moore brukar äta där. Dagen efter, när vi ska till indiern står vi och vill gå över gatan. Helt plötsligt stannar en Jaguar och jag skämtar och säger kolla, Roger Moore släpper över oss. PÅ SKÄMT. Tove garvar och tittar in i bilen- det ÄR Roger Moore.
- Jooely Richardson var ute och strosade i Mayfair.
- Jag vill bli investment banker men är kanske lite för gammal och vill inte snitta på 80-90 timmar i veckan men jag har intervjuat Robin om jobb så till den grad att jag i princip överväger att flytta dit.
- Utanför Harrods står skottsäkra bilar och så kittade Mercor att det inte FINNS i Sverige.
- Peter ringer både söndag och måndag och vill ses. Nu blev det inte så för jag vill ju hänga med brudsen och lovar att höra av mig nästa gång vi kommer.
Det är inte svårt att bli kär i London. Detta trots att jag efter 2 mil i ballerinaskor nu har så ont i foten att jag vill grina och kommer få oka taxi till jobbet imorn. Det gör liksom ont på utsidan av hålfoten och varje steg är smärta, jag misstänker i klass med barnafödande.
På stanstead fick Nadja gå runt och kolla själv för jag kunde inte gå.
Och nästa resa blir Grekland andra veckan i september och sen Hong Kong 20 oktober - 3 november. Nu blir det gröt och två vita månader för att spara pengar till detta.
/ Clara - just nu nöjdast på planeten men med en saknad som inte går att beskriva mer än magkatarr-ont-i-magen
Trots att jag inte riktigt känner att vissa länder är tillräckligt stabila för att få gå med i Eu välkomnar jag mycket hellre Makedonien i EU än jävla Turkiet som ju inte ens ligger i Europa (jo, 3% av landets totala yta) där de inte släpper in Human Rights-organisationer, forfarande har dokumenterade fall av tortyr på Amnestys årliga lista. JÄRNRIDÅ RUNT EUROPA TACK! Ett stort handelsblock kanske kan få USA på fall!
