Wednesday, March 21, 2007

Utlovad recension



Jag utlovade en recension av Diddy och Snoop och pga work over load kommer den inte förren nu. So last season typ.

Egentligen är det inte själva musiken som står för fascinationen med kvällen utan alla kids i åldrarna 12-20.
Jag och Nadja tog tuben bort till Globen. På perrongen börjar det. Ett gäng 14-15-åriga killar i Chicago Bulls-kepsar och guldkedjor står och tjafsar.
- Bad boys for life säger jag till dom när vi går förbi. Nadja tjuter av skratt.

Inne på McD där middagen intogs är jag äldst av alla. Ja, förutom nån morsa från Hedemora som gått dit med sitt barn för att barnet inte får gå på gangstakonsert själv.

Anledningen till att vi var där var att vi, mot att dela ut flyers i 30 minuter, fick gå gratis. Och det var det ju värt. Innan insläppet smet jag in vid soundchecken och såg Piddy Widdy köra Tell me som sedan blev kvällens låt.

När insläppet börjar kan man säga att det var som att komma till en annan värld. 13-åringa tjejer i horoutfits, wiggers, niggers, gangstas och cholitas. Vad folk hittar kreativitet till sin styling hajjade jag inte. Det var kanske 50 pers över 30 och då inkluderas vakterna.
Vi stod tillsammans med en kille som var 10 år yngre än mig, Calle. Han och jag hade kul, han var rapp i käften, jag är rapp i käften, kul att träffa fellow rappers.

Sorglig sak: jag har inte sett så många överviktiga ungdomar på ett och samma ställe. Nånsin. Helt otroligt att se 14-åringar vagga runt i tights och klackar som såg ut att brytas vilken sekund som helst. Jag fattar inte att föräldrarna inte tar sitt ansvar.

Själva konserten börjar med Diddy som kör en stund, det är mycket tributes till Biggie och det bästa är nog dansarna och Come with me. Sen är det Snoops tur, han kommer ut i en sparksräkt gjord av samma tyg som Cripsgänget (i LA) har. Jag blir inte imponerad. Det är niggas and hoes and smoke och ja ni hajjar.

Sen kör Puffy igen, sen tillsammans, sen Snoop och då känner man liksom att less is more. Det var för långt, man hann liksom inte känna att man ville ha mer för man var redan trött på det. Rolig sak är att de flesta åskådare verkade ganska insatta, små 14-åriga akallabor som sjunger med i Snoops tidiga alster från en tid när de fortfarande hade blöja.

Sen kan jag ju inte påstå att det är mina favvokillar, hade det var nån av mina eh, idoler, hade man väl stannat längre. Vi gick innan det var slut. På tuben hem var jag så glad att jag haft sköna skor. Tjejer, nästa gång ni ska på konsert...ta inte era nya skor med 10 cm hög klack från Din Sko gjorda i polsk plast. De enda skor som man kan stå upp i mer än två timmar är Manolos.


/Clara

No comments: