Falsksång

Vår gospelledare Gabriel är en rolig pys. Det känns som att han har tagit någon form av uppåttjack inför varje körtillfälle, för livligare AD/HD-unge får man leta efter. Tanterna älskar honom och jag tror att det minsann finns en och annan körgosse som inte skulle ha någonting emot att krypa ner bredvid honom i sängen.

Hela körupplägget är egentligen sååå geekigt, men det är en skön kontrast till mina och Claras fredag- och lördagsnätter nere vid Stureplan. Och jag måste ju faktiskt se till att bejaka min tönt-image from time to time. Igår sjöng vi Rick Astleys gamla hit Never gonna give you up – trestämmigt. De ni! När man står i havet bland 600 andra semiduktiga sångare låter ändå inte helt illa, men jag VET hur det låter på riktigt. Det här blir nämligen min fjärde termin, vilket betyder lika många skivsläpp - nästan i klass med Britta Spears och Christina. Men tro mig, trots att många i kören tror att detta kommer at bli deras stora genombrott har vi en LÅÅÅÅNG bit kvar innan vi når Christina-klass. Och lyssnar man på skivorna förstår man varför. Men vem bryr sig när man blir underhållen av en pop-bög och ett gäng riktiga original.

Kolla på Förkväll den 13 mars kl 18 – ni vill inte missa det!