Måndagmorgon. Är sen som fan till måndagsmötet som går av stapeln 08.30. Kommer ner till spärrarna i tunnelbanan. Hjulsta 2 min. Om man "hastar" dvs springer lite lätt hinner man ner i katakomberna till blå linjen inom dessa 2 ochhinner med tåget. Tar det långa benet före det korta och hetsar ner. Vid stället där man ser om tåget kommer inser jag att det redan står inne och måste på en nanosekund bestämma sig för om man ska öka eller missa tåget. Väljer att missa tåget. Men det står kvar länge och hela tiden funderar jag på om jag ska öka men man vill ju inte riskera tutet av dörrstängning i nyllet. Tillslut inser jag att tåget är tomt och att orangeklädda män hoppar upp och ner på spåret. Ringer Emilie och säger att jag blir sen, hon är också sen och ska just sätta sig i bilen på Söder.
Väntar 7 minuter
Plingplingpling "Trafikantinformation" Alla tåg vänder vid Västra Skogen. Ersättningsbussar är på väg fram. Jag vänder på klacken, ringer Emilie som säger att hon kan plocka upp mig vid Lindhagensplan. Det blir till att (i snögloppet/regnet) lätt jogga nerför backen och försöka se ut som om man har lite grace. Det går inte i november i Sverige.
/C
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
MOOOOOOOOOOOOOHAAAAAAAAAAAAAAAAHAHAHA
Tack, jag lägger till det på listan:
Saker jag INTE saknar med Sverige.
Förresten. "Det långa benet framför det korta"....SERIOUSLY????
Puss
SERIOUSLY så har ju min naprapat faktiskt konstaterat att mitt ena ben är lite längre (0.05 mm typ) än det andra så jag tar vara på den ordvitsen och förverkligar den höhöhö!
Post a Comment