Nej tack.

För typ 2.5 år sedan dejtade jag en kille. Han har sedan dess gått under benämningen cp-Johan även om jag inte tänkt på honom på sjukt länge men men. Iaf, hela grejen slutade med att han dumpade mig 2 ggr på en månad och i princip har förstört min tro på killar för evigt. Fortfarande, efter så länge, har jag feta trust issues.

Hur som haver. I maj mailade han mig på Facebook att han hade gått förbi mitt hus och inte kunnat sluta tänka på mig bla bla. Jag svarade artigt och till slut inte alls.

Imorse kollar man Fejjan:

"Hmm...eller så hade jag en baktanke med det hela. :-) Såg faktiskt dig på ett fik här före sommaren (på St Eriksgatan) - men vågade inte bryta mig in i ditt sällskap och säga hej...blyg som jag är! Hade glömt bort hur attraktiv du var... :-)/Johan"

Jag blir inte ens smickrad över komplimangen. Jag blir besviken på mänskligheten som inte kan tänka längre än näsan räcker.